Priima

Min tränare sa till mej direkt när jag kom till träningen om jag tyckte det va roligt att spela med U-laget. Jag svarade att det va inte så kul för vi mötte ett så dåligt lag, jag kämpade inget och blev helt förvånad när jag väl fick göra nått på plan (eftersom jag är back). Så när jag väl gjorde nått gick det år helvete rent ut sagt. Han sa att han inte kände igen mej där ute på planen, jag var en helt annan spelare, jag joggade på planen jag tilloch med gäspade.

Nu när jag tänker efter blir jag så arg på mejsjälv , jag vet att jag alltid ska kämpa, jag hade ju kunnat trycka på ännu mer och varit med mer i anfallen. Men jag kände mej inte ett dugg taggad, jag bara väntar på att det ska slå tillbaka på mej och att jag inte blir uttagen till nån match eller så.

Mina matcher och träningar den senaste tiden har gått åt helvete, vet inte vad jag ska göra, jag vill jag vill jag vill, men jag kan inte.