Priima

För ett litet tag sen fick jag ett kedjemejl från min underbara Emma Tibell, där stog det lite saker om att man skulle skicka vidare och skit, men sen läste jag dethär som jag verkligen fastnade för:

Du kanske vaknar en dag och upptäcker
att du förlorat en diamant när du var för upptagen
att samla på stenar.

Då börjar man verkligen tänka till på alla som man har därute och sorterar dom i vilka som verkligen bryr sen och vilka som inte gör, men varför har man ens dom kompisarna som inte bryr sej , dom som inte skulle hjälpa dej om det hade hänt något. Men efter ett tag när jag hade slutat tänka på dom började jag tänka på vilka som verkligen skulle bry sej, man ser så tydligt på männinskor om man betyder nått för dom, eller om man ens kommer göra det i framtiden. Dom som jag verkligen vet finns där är dom jag har kännt längst, det finns ju även dom som bryr sej som jag inte har kännt lika länge, men dom jag bryr mej mäst om och verkligen skulle göra allt för är dom som har kunnat bevisa att dom finns där för mej och det tar ganska lång tid för att man verkligen ska kunna lita på den,en som har bevisat att den inte snackar skit att den inte går bakom ryggen på en och tror att man aldrig kommer få veta. Det är dom som verkligen betyder nått. Så varför ska man plocka sten när man redan har diamanter.?